I veckan har jag fått ta del av Scenkonstmuséets och delar av Nordiska muséets samlingar av mungigor. När man studerar föremål och arkivmaterial av detta slag möter man ofta på oväntade hinder. Följdriktigt uppstod viss förvirring kring olika katalogiseringssystem, bristande märkning av föremålen, och föremål som på olika sätt kommit på villovägar. Men hos Scenkonstmuséet finns ett rikt material och besöket var mycket givande och intressant.
Bland de intressantaste upptäckter som besöket förde med sig är att vi verkar kunna identifiera flera mungigor som är tillverkade av samma verkstad eller smed. En av dessa, NM.0043513, är en gåva från en P. Peterson 11 juni 1884, i Fjäre, Halda, i Halland. Mungigan uppges vara tillverkad på 1830-talet. Instrumentet är litet och smäckert, med en lite kantig form på ramen. Den ena sidan är lite kantigare än den andra. Det finns även märken efter skruvstädet på ramen, och små hack i övergången till skänklarna.
En annan mungiga i samma samling, NM.0078313, som även har en tillhörande ask i trä, uppvisar mycket snarlika drag. Flera karaktäristiska detaljer är identiska. Denna är en gåva från Per Gustaf Vistrand 1894. Den uppges vara ”Inköpt på auktion efter brukspatron H. Atterling i Fellingsbro.” Denna mungiga har jag även kunnat tonartsbestämma. Den är stämd i 105 hz, vilket motsvarar ett något högt G# (+19 cent).
Dessa drag är även mycket snarlika två av de mungigor som återfinns i Sörmlands museums samlingar, SLM 51177 och SLM 51178. Flera detaljer överensstämmer, såsom märkena efter skruvstädet, de små hacken i övergången till skänklarna, den ena sidan kantigare än den andra, liksom storleken. Även tidsmässigt är de närliggande. Med stor sannolikhet är de tillverkade av samma verkstad eller producent. Vi har i så fall fyra mungigor som kan föras till denna, sannolikt svenska lokala mungigetillverkare, vars mungigor har påträffats från Halland samt trakterna kring Västmanland-Södermanland.
Utöver dessa kan även två andra mungigor i Scenkonstmuséets samlingar med stor sannolikhet föras till en gemensam tillverkare. Den ena, NM.0000297, kommer från Dalarna, och donerades till Nordiska muséet av ingenjör P.E. Bergstrand i Stockholm januari 1873. Mungigan har en lite konkav form på ramen. Den är stämd i 85 hz, vilket motsvarar ungefär en kvartston för lågt stämt F (-46 cent).
Samma form och konkava form på ramen har NM.0159769. Denna har kommit till muséet som en gåva 31 december 1926 av en H. Andersson och en H. Broman i Stockholm. Denna är stämd i 100 hz, vilket motsvarar ett lite högt stämt G (+35 cent). Var den är tillverkad framgår inte av muséets katalogkort, men ett ursprung i Dalarna torde inte kunna uteslutas utifrån likheten med NM.0000297.
Utöver dessa spännande fynd återfinns flera andra utmärkande och avvikande exemplar i Scenkonstmuséets och Nordiska muséets samlingar. Bland dessa kan nämnas en mycket fin ornerad mungiga från Västra Götaland, M33. Mungigan visar att det funnits ett framstående mungigesmide i regionen.
Liksom en mungiga av okänd härkomst, som inkom till dåvarande Musikhistoriska muséet 1932, M1567. Även den är ornerad. Mungigan är illa åtgången, men har i ursprungligt skick sannolikt varit ett mycket välgjort instrument.
Från Västra Götaland kommer även en mycket stor och kraftig mungiga, M2177. Som visar på smides- och speltraditionens variation.
Vidare innehåller samlingen en mungiga från Åsele i Lappland, NM.0214435. Den är förvärvad från J. T. Rehn 25 juli 1938, men uppges vara tillverkad på 1860-talet. Den har ett tjockt och tungt gods i ramen och en lite ovanlig form på tungans krok. Trots att det annars ser ut att vara ett fint arbete har den relativt brett avstånd mellan tunga och skänklar, vilket måste ha påverkat spelkvaliteten negativt. Instrumentet är stämt i 85 hz, vilket motsvarar en kvartston för lågt F (-46 cent), intressant nog samma stämning som NM.0000297 från Dalarna.
En annan rejäl mungiga, med kraftigt och tungt gods kommer från Västmanland, NM.0078314. Den är stämd i 117 hz, vilket motsvarar A# (+7 cent). Även denna västmanländska mungiga uppges vara ”Inköpt på auktion efter brukspatron H. Atterling i Fellingsbro.”
Vidare återfinns en mungiga från Kinda i Östergötland, NM.0041092A, införskaffad av Artur Hazelius 27 juni 1881. Den har en spricka i ramen, orsakad av rost eller av att mungigan är tillverkad av ett relativt ojämnt eller dåligt järn. Tungan är jämnsmal och har ett relativt brett avstånd till skänklarna, vilket ytterligare tyder på att det har varit ett instrument av ganska dålig kvalitet.
En mungiga av okänd härkomst visar ytterligare på den lokala variation som återspeglas i samlingarnas instrument, X33. Den har en rund ram och smala skänklar. Tillverkaren har antagligen varit relativt duktig smed, men kanske inte så van vid att fästa tungor på mungigor, för infästningen har ovanligt stora överlappningar för att hålla fast tungan i ramen.
En annan mungiga av okänd härkomst visar istället på en hög kvalitet, M3118. Den är stor och har en ganska ovanlig triangulär form. Vidare är den högt stämd i 149 hz, vilket motsvarar ett något högt D (+25 cent). Den höga tonen har krävt att tungan är relativt tjock, 1mm, vilket sannolikt har gjort den gaska hård att spela på, men säkert också med starkt ljud. Överlag väldigt välgjord och med största sannolikhet ett professionellt arbete.
Den har vissa påfallande likheter med engelska mungigor, såsom X36 i samma samling. Denna har dock en tydlig ornamentering på skänklarna som anger tillverkare. Men tungan är lika tjock, den triangulära ramen har stora likheter och godset är överlag av samma kvalitet. Det är därför sannolikt att även M3118 är av engelskt ursprung.
Vidare återfinns ett arkeologiskt fynd från Gotland, möjligen av Pärnu-typ, NM.0147564. Det vill säga, en mungiga från 1300-talet som tillverkats i en mungigeverkstad i Pärnu i Estland. Denna verkstad tillverkade mungigor med en trekantig ram som återfinns spridda över stora delar av Östersjön och Hansans handelsområde. Liknande modeller återfinns även under 1600-1800-talet, med okänd tillverkningsort i norra Europa.
Utöver dessa finns en del mungigor som tillverkats i England eller framförallt Österrike, men som på olika vägar, till exempel via Serbien eller Afrika, hamnat i Sverige.
Mungiga.com 