Mungigan låter inte av sig själv. Tungan rör sig visserligen med en viss frekvens oavsett om ramen är fäst mot något eller om den hålls fritt i luften, men vibrationerna förstärks inte om ramen inte har en motvikt. För att spela mungiga krävs det dels en motvikt och dels en resonanslåda.
Man kan få mungigan att låta med enbart en motvikt till ramen. Exempelvis om man fäster den i ett skruvstäd, eller om man bara håller den hårt mot en motvikt, exempelvis något metallföremål. Mungigan kommer nu att generera alla sina toner inom naturtonserien, men de lägre tonerna kommer att låta starkast. Det går alltså inte att spela melodier på detta sätt, men man kan ta reda på mungigans stämning.
Genom att tillföra en resonanslåda kommer en eller flera övertoner att förstärkas. Melodispelet kräver dessutom att resonanslådan kan justeras för att isolera och förstärka olika enskilda övertoner.
Allt detta sker naturligt i mungigespelet genom att man håller mungigan mot tänderna, varigenom tänderna och skallbenet fungerar som motvikt till ramen och förstäker dess vibrationer. Munhålan, svalget och luftstrupen fungerar som resonanslåda och kan justeras så att olika övertoner förstärks. I tillägg till detta kan man nå en viss förstärkning av mungigans vibrationer genom att tillföra ytterligare en motvikt till ramen.
I etnografiska rapporter från framförallt Japan har man dokumenterat en tradition av att spela mungiga med en yxa som förstärkare (Tadagawa, Leo. 2005. The Technique of Playing
a Trump with an Ax. Common Characteristics of Trumps from the Area around the Northern Part of the Sea of Japan. Journal of the International Jew’s Harp Society 3, 49-53). Mungigan hålls då fast mot baksidan av yxhuvudet, yxan hålls i vänster hand med bladet pekandes framåt, och mungigans skänklar placeras mot läpparna eller tänderna. Med den fria handen kan man knäppa eller slå an mungigans tunga. Om man slår hårt kommer mungigans tunga att slå emot yxhuvudet och skapa ett metalliskt klink-ljud, som inom den japanska traditionen verkar ha varit eftersträvat. Om man slår något lösare kommer mungigans tunga att röra sig fritt och enbart mungigans egna ljud kommer att förstärkas av yxan.
Det går lika bra att använda ett annat verktyg för att uppnå samma effekt, exempelvis en slägga. Mungigan i sig har ju en metallisk tonbild, men ljudet som skapas med denna extra förstärkning får en ytterligare metallisk anklang. Man kan säga att det blir ett något klarare ljud. Någon liknande tradition finns inte belagd i Sverige eller andra delar av världen för den delen, förutom trakterna kring norra Japanska havet, men det kan vara en intressant spelteknik att experimentera med, och som möjliggör att spela mungigor av metall utan att behöva belasta tänderna.