Idag har jag besökt Örebro länsmuseum för att få närmare studera de mungigor som finns förvarade i samlingarna där. Två av mungigorna är moderna instrument från 1970-talet, tillverkade i Österrike, men en tredje, ÖLM-9701, är historiskt sett betydligt mer intressant. Mungigan är ett fint arbete, som säkerligen har varit ett gott instrument.
Den äldre mungigan har donerats till muséet 1917 av Hulda Fischer, från Hallsberg. Huruvida fröken Fischer själv spelade mungiga är inte känt, men kanske heller inte helt omöjligt. Hulda var barnbarn till garvare Johan Fischer och han fru Rebecka i Örebro, och donerade många föremål från deras hem till muséet. Hulda Fischer arbetade som skollärarinna, och talade flytande tyska, engelska och franska; men uppges av somliga också ha varit något av ett lokalt original, som lät bli att kamma håret och skrev brev på hexameter till sin läkare när hon ville ha besök. Huset hon bodde i med sin syster var oftast tillbommat och trädgården fylldes av traktens vildkatter som hon förbarmade sig över, liksom av höns som fick gå fritt och aldrig lade ägg (Helander, Gunnel. 1978. ”Pojkår i sekelskiftets Hallsberg”. Kumla Julblad 1978, s. 20-21).
Mungigan som fanns kvar i Huldas ägor är av en ganska typisk ”svensk” modell, med relativt liten och smal rundad ram, med långa skänklar; runt 6 cm lång. Den har vissa likheter med exempelvis en mungiga i Västergötlands museum (1M16-83499), en mungiga i Degerfors hembygdsförenings samlingar (DIH311). Men framför allt har den fullständiga likheter med två mungigor i Nordiska muséets samlingar (NM.0000297 och NM.0159769) som med största sannolikhet är tillverkade av samma smed, troligen verksam i Dalarna. Alla tre mungigorna har en karaktäristisk konkav hög ram och en speciell ojämnhet i ramen, där ena sidan är kantigare än den andra. Alla tre mungigorna har vidare en liknande infästning av tungan, där smeden gjort en relativt stor urgröpning i ramen, för att skapa en ordentlig överlappning. Storleksmässigt är alla tre mungigorna även mycket likartade, med längder mellan 6,1 och 6,6 cm, och bredd mellan 2,63 och 2,7 cm. Mungigan i Örebro länsmuseums samlingar har även en identiskt böjd tunga som det ena exemplaret i Nordiska muséets samlingar (NM. 0000297).
Vi har i mungigan från Hallsberg alltså ytterligare en mungiga som utan tvekan kan föras till samma tillverkare. Detta torde alltså ha varit en ganska flitig smed som tillverkat mungigor av hög kvalitet, som kommit att bevaras i köparnas ägo under lång tid. Mungigan från fröken Fischers hem är stämd i A (+16 cent), medan de som har donerats till Nordiska muséet har stämningar i hög G (+35 cent) och låg F (-46 cent). Kanske visar detta på smedens skicklighet i att tillverka mungigor i olika stämningar, och kanske talar det vidare för att mungigan under denna tid (slutet av 1800-talet) främst användes som ett solo-instrument, som inte behövde anpassas utifrån hur andra instrument var stämda. Spannet F till A är även en lämplig stämning för låtspel på mungiga, som gör att melodin är bekväm att artikulera genom övertonerna. En försynt gissning är därför att dessa mungigor är tillverkade för att användas i det folkliga musicerandet och spelandet av folkmusikaliska låtar. På så sätt kan de i sig utgöra ett spår till den äldre mungigetraditionen i Sverige.
Mungiga.com 