Från Gudbrandsdalen i Norge finns det en relativt rik dokumentation av den levande mungigetraditionen. De olika spelmännen uppvisar intressant nog stora skillnader i spelteknik, vilket säkert också ger en föraning om hur varierad den levande traditionen en gång var, säkerligen även i Sverige.
En av dessa spelmän som dokumenterades i Norge var Per Sandvik, son till den berömde folkmusikupptecknaren Ole Mørk Sandvik. I de ljudupptag som finns med Per Sandvik spelar han på två olika mungigor, en stämd i ungefär högt C# och en något lägre. En av de intressantaste detaljerna i spelet är hans speciella tungteknik. Exempel kan höras på CDn Fille-Vern:
Per använder sig av att rulla, eller slå till med tungan upp i gommen. Ungefär som att göra ett ”L” eller ”Kl”-ljud i ansatsen till varje taktslag/anslag på fjädern. Även underdelningen markeras ibland med flera sådana ”l-l-l-” i rad. Tekniken ger Sandviks spel en ganska egen karaktär, som inte verkar vara så utbredd i de övriga inspelningarna från Norge, men dyker emellanåt upp i andra traditioner, såsom bland annat hos Angus Lawrie från Skottland. Utöver detta så präglas Per Sandviks spel av att han använder ganska lite andning i sitt spel och som utgångspunkt formar munnen ungefär som för att säga ”Ö”.
Per Sandviks speciella tungteknik kan givetvis användas som inspiration och prövas även på andra låttraditioner än Gudbrandsdalens.
Mungiga.com 